Sa någon ost?

Jag har börjat om från 5. Eftersom det är den 5e idag, ett nytt år är bra att börja räkna ifrån och jag är så pepp på att klara det. Det känns som att det var så länge sedan jag var inblandad och uppblandad men det var det ju inte. Jag tänker inte faila den här chansen jag fått. Ett helt nytt år i Karlstad, och som jag njuter. Varje liten positiv sak överväldigar mig och jag gråter fler glädjetårar än något annat. Jag är inte i någon medicindimma och folk runt omkring mig accepterar det för jag faller inte så djupt längre, när jag faller är det dåligt i en dag eller två, kanske några timmar, och jag lyckas hantera det på "friska" och "sunda" sätt.
Jag tänkte bara skriva en liten nu och då men sen kom jag och tänka på att jag skulle kunna skriva HUR jag gjort för att det ska kunna bli nu och dåinlägg. Och det mesta tack vare en människa.
Enormt tack, nej. Det räcker inte. Jag är dig evigt tacksam L. Det är du som har gjort det här möjligt för mig för en av de gånger jag verkligen gett upp och inte tänkt vara med något mer så fångade du upp mig. Du räddade mig och jag var så otacksam (då) men för trött och oengagerad att göra något annat och det måste ha varit vändpunkten. Första måndaderna var skit. SKIT. Jag var förlamad av abstinens, ångest och depression och höll endast huvudet över vattnet för du inte tillät nått annat. Jag hade förlorat stor tilltro till vården men i viss mån har den varit bättre än den någonsin vart där jag bott innan. Jag försökte stänga alla ute men det gick lite halvdant då jag fick bo hos dig när jag inte hade lägenhet än, jag vet att jag inte var så lätt just då, att ha att göra med. Många små saker ordnade sig och trots återfall av både det ena och andra och trots att jag är van vid att någon tar över när det blir jobbigt för jag bara släpper ratten och hamnar långt ner i diket så har du lärt mig att ta lite kontroll över det hela, att säga till innan det blir som värst.
Minns du 09 när jag ringde dig? Minns du när jag berättade hur upp och ner allt var? Minns du när du fick träffa gubben första gången? Trodde du att det skulle bli såhär bra? Jag kan skratta nu, åt allt som varit, det är ytterst få saker som når mig nu för tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0